Med dem orden sammanfattar jag min dag rätt bra! De tre senaste dagarna har jag hunnit ligga ute och pressa lite när solen varit framme. Måste erkänna att jag faktiskt kände mig lite små stolt över att jag äntligen har fått lite färg! Bikiniranden är näst intill osynlig men om man tittar riktigt nära finns den där. Självklart låg jag ute och njöt av solens strålar även idag och då kom Malin förbi och gjorde mig sällskap. När hon kom och la sig i bikini bredvid mig så försvann den redan osynliga randen... Ja, jag såg ut som ett lik bredvid henne... Hon var aningen mer solbränd ja...

 

Aja! Jag får skylla på att jag fick pappas dåliga gener. Hur mycket han och jag än försöker sola så tar det (vääääldigt lång) tid innan huden börjar ändra färg. För mamma och min lillebror behöver de bara vara ute en dag i solen för att se ut som de kommit hem från en Turkiet semester! (Nja, okej nu kanske jag tog i lite... Men ni förstår principen?)

 

Sedan drog jag iväg på ett tränings pass på korpen! Det var första gången på hela sommaren som jag faktiskt tog mig in till stan för att träna tror jag? Usch, nog märks det att man varit borta. Allting är så mycket jobbigare än vad det tidigare varit... Man är tillbaka på ruta ett med andra ord... Men vad spelar det för roll? Så länge man inte ger upp är det väl bra! (...Det finns något citat om det right?)

 

Nu ska jag i alla fall hoppa in i duschen och sedan gå och lägga mig. Måste börja vrida tillbaka dygnet nu också... Blä.