"Men gud så omysigt sken du har här inne! Släck ner lite!" Brukar pappa ofta säga och sedan så släcker han den stora lampan så jag sitter med endast min nattlampa som ljuskälla. När jag senare (efter att han gått ut ur rummet) tänder den stora lampan igen så jag faktiskt kan se något så kommer han in igen och klagar. Men hallå!? Det är väl ändå jag som ska vara inne i rummet? Och ja jag är mörkrädd och nej jag vill inte sitta i mörkret! Jag tycker inte det är omysigt...