Imorse när jag gick till bussen så var allt som vanligt. Helt perfekt. Hade inte behövt stressa eller något på morgon så humöret var på topp. När jag klev på bussen var den full! Nästan... en plats ledig bredvid en man. Han hade långt svart skägg, mössa, en grön sliten jacka med hål i och han luktade alkohol. Av någon anledning så tyckte jag om hans klädstil och parfymen var riktig trevlig. Jag bestämde mig för att satsa. NU KÖR VI SOFIA! tänkte jag och sa hej till mannen. Mannen svarade och sluddrade som vilken alkoholist som helst. Men det här var ändå ingen vanlig alkoholist. Jag blev kär i honom ögonblicket han öppnade munnen. Hela bussresan efter det så satt vi och prata om allt och inget. Resan till Backa tog dock slut väldigt fort och jag ville egentligen inte kliva av bussen och lämna mannen som kallade sig Skrotnisse. Innan jag klev av så tog han tag i mig och kysste mig. KAN NI FATTA DET!! HAN KYSSTE MIG!!! Det kändes som tusen fjärilar i magen och en eld spred sig genom hela kroppen. Fyfan vad jag älskar den mannen! Kyssen fick mig att ta mig i kragen och jag skippade skolan för att tillbringa hela dagen i Skrotnisses lilla skjul. Det var så trevligt och där hände det en massa saker som jag inte behöver nämna på bloggen men iallfall, efter några timmar i skjulet så gick han. Lämnade mig kvar utan lapp eller ett hejdå. Jag började då insåg att jag inte alls var hans livs kärlek. Jag var bara ett av många one night-stand som han hade haft. Jag gick. bedrövlad, ledsen och så jävla arg. Jag drog hem till Sandra ett tag och nu sitter jag här.

Kommer aldrig att glömma dej. 6 timmar. 30 minuter. 21600 sekunder. Den bästa tiden i mitt liv. Skrotnisse ♥ du är redan saknad! ♥

(oj långt inlägg förlåt! men behövde verkligen det här! tack för att ni orkar läsa!)